SVAR 2020-03-25 08:18
Hej Britt-Marie, Jag har nu börjat forska i detta mord och tanken jag har har är att skriva en liten berättelse om detta och personerna det berör. Det brev du refererar till är en inlaga av prästerna i Hoby till häradsrätten under detta urtima ting. I detta brev står det följande:
"
Ödmjukaste Berättelse!
Altifrån den stund, förra Timmer Mannen Håkan Ingellman och förra Härads Tjenaren Måns Wahlgren blefvo här städes gripna och arresterade för det uppsåteliga och grymma mord, de sistledne December förra året föröfvade på GårdMannen i Svenstorps By Sven Samuelsson; och för den mordiska afsigt, (fast den af en Högre Hand hindrades i dess fullbordan) hvarmed de vid samma tillfälle öfverföllo och våldsamt handterade Pigan därstädes Stina Svensdoter, hafva vi alldrig upphört att under våra många samtal med dem väcka med Lagens kraft deras i den djupaste förhärdelsen nedsänkta Samvete – Vi hafva förestält dem, att, förrän menniskan gör sig skyldig till det grymmaste brott, som endast må vi säga det, en från sielfva afgrunden uppstigen Anda Kunde upptäcka; att, förrän man går att med det fattade beslutet, den fria villjan, den mogne öfverläggningen utgjuta Likens Blod, och det på ett sätt, som förråder den högsta Ondska, det djupaste Själens fördärf, och den mäst oerhörda grymhet; att förrän man bärer våldsam hand på den, hvilken alldrig förolämpat en sielf, - på den ålldestigne, som nära grafvens Brädd vacklar ändock uti hvarje steg, som ännu för Honom kunna återstå; så måste av sådan menniska hava alldeles frånsagt sig all anspråk på att räknas bland menniskor – han är endast då det afgrundens missfoster, som kommit för att visa, huru långt en djefvulsk anda kan drifva den i uppsåtets brott vandrande syndaren – Vi hafva ej dölgt för dem de vädeliga och fasansfulla följder, som sådana brottsliga gerningar medföra ej blott i livet, utan äfven en kommande evighet, när mördaren mötes af lika många plågo andar som de blods droppar varit, han på jorden utgjutit, så framt han ej under den uppriktigaste bekännelsen, det botfärdigaste hjertat, den ångerfullaste själen söker att i tiden försona det brott, som aldrig uti evigheten utan dessa villkor kan försonas – Vi hafva ej underlåtit att väcka deras uppmärksamhet på de Timar, de gingo uti deras långa förhärdelse för att upptänka den list och det bedrägeri, hvarmed de skulle insnärja en menniska, som ej varit van vid dessa falskheters illfundiga stämplingar – Vi hafva med Lagens hotelser förenat de tröstande föreställningar, menniskan kan under ångrens smärtefullaste känsla, under den alfvarligaste bättring, den djupaste bedöfvelsen öfver synden, det ångrande hiertats klagande rop till en vredgat Rättfärdighet, våga göra sig, då hon återgången från synda vägen söker ännu Nåden, ännu förlåtelsen, som kan vara möjelig hos den Gud som ej vill sluta sitt öga till för den botfärdige, Sådana hafva de föreställningar varit, vi gifvit dem, och hafva vi gjort alt för att leda och förmå dem till den bekännelsen som kunde gifva en fullkomlig upplysning om detta af dem föröfvade mordet –
Då vi nu inför Vällofliga Härads Rätten hafva äran lämna underrättelsen om deras förhållande under våra samtal med dem, så hafva vi alldrig hört dem villja göra någon förändring i deras utför Vällofliga Härads Rätten afsagda Bekännelse, utan häfva de altid varit fasta i den samma och sagt, att förhållandet under det föröfvade mordet varit sådant, de bekänt det – och påstått sig vara beredvilliga att på denna deras afgifna bekännelse gå det dödsstraff till mötes, som deras missgerning förtjenar; men detta oacktadt hafva de alldrig, dock hvad vi tro Oss rätteligen döma, liksom af en hemlig missunsamhet, att, om en fullkomlig upplysning blef gifven, den enas Öde kunde blifva lättare och drägligare än den andras, villat gifva en fullständig uppgift, hvem af dem i synnerhet begagnade den hammare, hvarmed mordet föröfvades – Den varsamhet, hvarmed de altid talade under frågan om hammarens nyttjande, den misstänksamhet, som de altid vid detta tillfälle förrådde uti det yttre, den listiga beslutsamhet, hvarmed de altid sökte kasta en fast liksom mindre grundad misstanke på hvarandra för att ursägta hvar och en sig tillfald afbörda hvar och en sig en sak, den de gemensamt företagit – detta alt gifver oss den fullkomliga öfvertygelse, som äfven af alla förekommande uppträden under mordet vinner förnyad styrka, att de ömsom, den ena med den andra brukade hammaren för att mörda och våldsamt handtera både GårdMannen och Pigan, och således lika brottsliga lika fördömeliga af den missgerning, som väcker hos alla de rysligaste begrepp om deras öfverdåd, deras grymhet, och deras förhärdelse i syndens långa utöfning –
Hoby d 22. februarii Joh Andr: Quiding[1] Ol: Karlsson
1816 Kyrkoherde ?ill Präst
"
[1] Johan Anders Quiding (f. 1778 d. 1818). Kyrkohered i Bräkne-Hoby 1808 – 1818.
Mvh
Jan Gripsborn
jan@myntarbol.com